Helena

När ska man göra research? Är det givet att man ska göra det först, eller kan det komma senare? Som vanligt finns det för och nackdelar med allt, och en rad ”det-beror-på:n” men jag har börjat landa i att göra den sent. Varför? 

Fördelarna med sen research är flera, men en avgörande är att du sänker tröskeln för att komma igång med berättelsen. En annan är att du kan tänka lite mer fritt kring vad som ska hända. En tredje och verkligt tung anledning är att du inte överlastar berättelsen med ovidkommande detaljer. Vem har inte läst en bok där författaren är så ivrig att berätta om sina nyförvärvade kunskaper så att det skymmer sikten för berättelsen?

Ytterligare en faktor är att en hel del tankespår sedan ryker i redigeringsprocessen. Klarar du av att vara så disciplinerad att du stryker en professor i teknisk fysik som du har lagt åtskilliga timmar på att researcha för att han ska bli riktigt bra och trovärdig?

För att summera, du får bättre flyt och driv i berättandet. Du äger händelseutvecklingen istället för att styras av praktiska detaljer. Lättare att redigera och kill your own darlings. När du skriver kan du istället lämna luckor som du ska kolla upp sen. Och vissa av de luckorna kommer magiskt att vara strukna innan du hinner så långt.

Nackdelarna går såklart inte att bortse ifrån. Det bästa argumentet för motsatsen – tidig research – är att du kanske har svårt att komma igång om du har bestämt dig för att skriva om ett ämne eller en plats där du inte är hemma. Genom att fördjupa dig i något nytt kan du få mängder av inspiration och se möjligheter som du inte hade varit medveten om annars. 

Det kan även bli tuffa följdändringar om man inser viktiga saker sent i processen. 

En riktigt tung omständighet är också om man har bestämt sig för att något ska hända, som sedan inte är gångbart. I När världen slocknar gjorde exempelvis en person hjärt-lungräddning på en annan som var livlös efter att ha andats i sig brandrök tills han började andas igen. Det var inte realistiskt fick jag lära mig sen, i det läget behöver i princip alla defibrilleras. Så det avsnittet skrevs om och tappade kanske lite i nerv på kuppen.

Var det rätt, funderar jag på fortfarande? Hur mycket kan man skarva utan att tappa i trovärdighet? Jag ska klämma in att jag skriver realistisk skönlitteratur. Skriver man exempelvis fantasy eller fackböcker, gissar jag att man kan resonera väldigt annorlunda. 

Så hur ska man göra? Kanske är det så att man ska bolla lite övergripande med någon kunnig person inledningsvis och väntar med detaljerna till slutet? Kommentera gärna!