Vad jag lärde mig av att skriva min första bok: tidig eller sen research?

När ska man göra research? Är det givet att man ska göra det först, eller kan det komma senare? Som vanligt finns det för och nackdelar med allt, och en rad ”det-beror-på:n” men jag har börjat landa i att göra den sent. Varför? 

Fördelarna med sen research är flera, men en avgörande är att du sänker tröskeln för att komma igång med berättelsen. En annan är att du kan tänka lite mer fritt kring vad som ska hända. En tredje och verkligt tung anledning är att du inte överlastar berättelsen med ovidkommande detaljer. Vem har inte läst en bok där författaren är så ivrig att berätta om sina nyförvärvade kunskaper så att det skymmer sikten för berättelsen?

Ytterligare en faktor är att en hel del tankespår sedan ryker i redigeringsprocessen. Klarar du av att vara så disciplinerad att du stryker en professor i teknisk fysik som du har lagt åtskilliga timmar på att researcha för att han ska bli riktigt bra och trovärdig?

För att summera, du får bättre flyt och driv i berättandet. Du äger händelseutvecklingen istället för att styras av praktiska detaljer. Lättare att redigera och kill your own darlings. När du skriver kan du istället lämna luckor som du ska kolla upp sen. Och vissa av de luckorna kommer magiskt att vara strukna innan du hinner så långt.

Nackdelarna går såklart inte att bortse ifrån. Det bästa argumentet för motsatsen – tidig research – är att du kanske har svårt att komma igång om du har bestämt dig för att skriva om ett ämne eller en plats där du inte är hemma. Genom att fördjupa dig i något nytt kan du få mängder av inspiration och se möjligheter som du inte hade varit medveten om annars. 

Det kan även bli tuffa följdändringar om man inser viktiga saker sent i processen. 

En riktigt tung omständighet är också om man har bestämt sig för att något ska hända, som sedan inte är gångbart. I När världen slocknar gjorde exempelvis en person hjärt-lungräddning på en annan som var livlös efter att ha andats i sig brandrök tills han började andas igen. Det var inte realistiskt fick jag lära mig sen, i det läget behöver i princip alla defibrilleras. Så det avsnittet skrevs om och tappade kanske lite i nerv på kuppen.

Var det rätt, funderar jag på fortfarande? Hur mycket kan man skarva utan att tappa i trovärdighet? Jag ska klämma in att jag skriver realistisk skönlitteratur. Skriver man exempelvis fantasy eller fackböcker, gissar jag att man kan resonera väldigt annorlunda. 

Så hur ska man göra? Kanske är det så att man ska bolla lite övergripande med någon kunnig person inledningsvis och väntar med detaljerna till slutet? Kommentera gärna!

Vad jag lärde mig av att skriva min första bok: Att skapa liv

En mäktig känsla i processen med När världen slocknar var första gången någon jag inte kände sedan tidigare talade om mina karaktärer som om de fanns på riktigt. I mitt fall Ulrika Slottner, förläggare och eldsjälen bakom Idus förlag.

”Borde kanske Adam reagera starkare här och skulle brorsans kompis Hugo verkligen lämna dem ute i snöstormen?”

Karaktärer som ditintills visserligen mött testläsare, men som nu plötsligt klev ur boken och blev föremål för diskussion. Hurdan är han den här killen? Egentligen?

Idag gick det ett steg längre, när bröderna Nymans knivar anlände inför bok nummer två.

Max blå överlevnadskniv med inbyggt eldstål och Adams klassiska Mora scout 39.

I uppföljaren till När världen slocknar ska de ut på fjällvandring. Eftersom jag gillar att göra saker ordentligt bollade jag med Anna på Morakniv kring denna centrala del av utrustningen.

På bilden ser ni resultatet: mina karaktärer har inte bara känslor och tankar. Nu är de även utrustade med rätt knivar för att klara en fjällvandring i nordvästra Dalarna.

Tusen tack för den fina presenten Anna, hälsar Adam och Max!

Boken går till omtryck!

Idag går När världen slocknar till tryckeriet på nytt, fem veckor efter releasen. Jag är så glad och överväldigad över responsen som jag har fått! Inte bara i sålda exemplar utan även all fin feedback från stora och små läsare.

Den enda förändringen som har gjorts till andra upplagen är att grafikern Mattias Norén har adderat ett utdrag av den fina recensionen från Bibliotekstjänst på omslaget. (Och så klart att det står “Andra tryckningen” istället för första.)

Jag har sålt många signerade böcker med hälsningar inför jul senaste veckorna, och det går fortfarande att beställa direkt av mig via länken till höger.

Hoppas att många därute får en spännande och ögonöppnande läsupplevelse i jul!

Sara: en livs levande romankaraktär

Sara heter den SOS-operatör som tar emot Adams 112-samtal i boken. I verkligheten heter hon Sara Wesström och jobbar på SOS-centralen i Stockholm, 36 meter under marken vid Johannes kyrka.

När jag började som presschef på SOS Alarm sa i princip alla jag pratade med på huvudkontoret: “du måste till centralen och medlyssna (alltså sitta bredvid med ett eget headset). Då kommer du att fatta hur det funkar!”

Sagt och gjort. Jag blev inbokad och det var Sara som tog emot mig nere i bunkern. Hon svarade metodiskt på de samtal som kom in, sida vid sida med sina kollegor.

En SOS-operatör kan ta emot över etthundra samtal på ett arbetspass och långt ifrån alla är skarpa, dvs där det finns ett verkligt hjälpbehov. Vilket arbete, att behålla fokus och samtala med människor, på deras kanske värsta dag i livet, kräver verkligen något alldeles extra.

För egen del bestämde jag mig för att vara beredd att snabbt slänga av mig lurarna om det skulle komma något allför hemskt. Att lyssna på en förälder som ringer om ett förolyckat barn eller en person som står i begrepp att ta sitt liv kräver helt annan kompetens än jag besitter.

Det har nu gått snart fem år sedan jag satt bredvid Sara, men jag tänker fortfarande regelbundet på hur skönt de är att veta att de finns där. Dygnet runt, i regn och sol, måndag som söndag, jul, nyår, midsommar.

När jag skulle skriva boken om kris och samhällsfrågor kändes det självklart att även beskriva så nära som möjligt hur ett 112-samtal kan se ut. Ju fler som förstår hur det går till, desto bättre blir vi alla på att reagera och hjälpa snabbt när det värsta händer.

Kanske kan det också förebygga en och annan av de 100 000 (!) busringningar som görs till 112 varje år.

Black Friday hela helgen på Idus förlag – mina boktips

På fredag är det Black Fridaykampanj på “mitt” förlag Idus. Passa på att shoppa hårda klappar till 30 procents rabatt. (kod: IDUS30)

För den som vill haka på outdoortrenden kan jag tipsa om B. L. Ö. H. – Barnens lilla överlevnadshandbok och böckerna om Äventyrliga klubben.

Hela katalogen för bläddring finns här. Funkar inte länken i din webbläsare kan du gå rakt in på hemsidan här.

Själv har jag beställt följande böcker till barnen och som ett litet presentlager till kommande födelsedagar.

Med i podden vardagsprepping.se

Idag släpps ett nytt avsnitt av vardagsprepping där jag är med och berättar om boken. Det var första gången jag var med i en podd och det var otroligt kul att spela in, trots att vi gjorde det på distans.

Den dryga halvtimmen var över på ett kick och jag kunde plocka ner mikrofonen och kudden jag satte runt för att det inte skulle slamra. Det gjorde det inte heller, men det kan ju ha något med Martins redigeringsfärdigheter att göra också. Lyssna gärna, länk finns i inlägget nedan!

Tillbaka på brottsplatsen

Idag har jag den stora äran att pryda Uppsala nya tidnings kulturdel. Jag var sommarvikare på ledarsidan 2004, men det kanske är preskriberat nu?

“När världen slocknar” är tänkt för mellanstadieåldern. Helena Söderblom tror dock att boken också passar att läsa högt för hela familjen. Vuxna, i synnerhet vi som inte har någon erfarenhet av krig och kriser att tala om, skulle i många fall kunna ha betydligt bättre beredskap inför det oväntade. Något som många erfor vid coronautbrottet då vissa varor tog slut i butikerna.

– Coronakrisen är speciell eftersom den är så utdragen. Det är påfrestande, men ger å andra sidan möjlighet att justera. En bra sak att tänka på är att alltid ha ordentligt med mat hemma, säger Helena Söderblom, och tillägger att hon med sin bok vill visa faran med att leva efter vad hon kallar “just in time”-principen.

– Man bör inte vänta med att ladda sin mobil tills den har 3 procent kvar, det kan ju bli strömavbrott.”

Hela artikeln finns att läsa här för prenumeranter.

Fin recension från vardagsprepping.se

“Inte nog med att hon skildrar de unga individernas reaktioner och observationer på ett, enligt mig, träffsäkert sätt. Hon lyckas även med konststycket att på bara 209 sidor förmedla en realistisk och spännande berättelse som inte nödvändigtvis behöver vara en fantasi.

Det som dock imponerar mig mest, är den varsamt förmedlade prepper-kunskapen som ibland levereras i förbigående av de lite mer vuxna karaktärerna i boken. Ett bra exempel är storebror Max som uppenbarligen är en preppare utan att egentligen veta om det, eller Hugo som snabbt och enkelt förmedlar kunskapen om hur länge vi överlever utan vatten.

De där små kommentarerna som karaktärerna fäller spontant, är det som förmodligen stannar i våra unga läsares sinnen och som blir naturligt. Det är det som är så viktigt; att bygga upp hjältekaraktärer som förmedlar vishet. Det är det som fastnar i våra ungas medvetanden. Det spelar roll.”

Läs hela nedan eller på vardagsprepping.se