Korrektur: ska det vara så himla noga?

“Nja, äntra betyder snarare att man klättrar upp på något, jag skulle föreslå att du istället använder inta i det här sammanhanget, alltså intar gatorna“.

Den vänlige mannen i de tjocka glasögonen stod i dörröppningen och tittade vänligt på mig. Korrekturet på min ledare hade kommit och det var dags för dagens högtidsstund. Att sitta och vrida och vända på formuleringar och hitta rätt nyans för att nå fram till läsaren har alltid roat mig.

På mitt första jobb på en ledarredaktion blev det upphöjt till konst. Tänk att få så fin och kvalificerad feedback på sin text innan den skickas till tryck. Dagligen. Det är verkligen värdigt Universitetsstaden. Finns det fortfarande dagstidningar som gör så, eller nöjer man sig med, förvisso ofta mycket ingående, kollegial feedback och att sedan nöja sig med att leta stavfel och överflödiga mellanslag?

Just nu är mitt manus med arbetsnamnet När världen slocknar på korrektur. Jag är fascinerad över hur mycket som går att justera och förbättra i en text jag har läst säkert 30-40 gånger vid det här laget. Och testläsare och nagelfarande av (mycket sympatisk) redaktör.

Manuset är på totalt 150 000 tecken, gissningsvis ca 130 färdiga boksidor. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har bearbetat varje enskild mening i närheten av så här mycket i mitt liv. Inte ledartexter och övriga artiklar, inte pressmeddelanden, debattartiklar eller ens linjetal till politiker. Definitivt inte en bloggpost …

Jag som är en rastlös person har inte minsta ångest inför att boken ska tryckas utan längtar varje dag tills det är dags. Så visst är det lite segt att fasen från manusutkast till färdig bok är så fruuuktansvärt lång. Men jag är så djupt tacksam för att jag får åka med på det här tåget och för mina suveräna textkritiker, professionella såväl som frivilliga.

Jag har aldrig lärt mig mer om att skriva i mitt liv än jag har gjort under 2020. Alla som vill utvecklas som skribenter i någon form borde skriva en bok.

När världen slocknar kommer ut under hösten

Mitt manus med arbetsnamnet När världen slocknar har antagits av Idus förlag och i skrivande stund är processen i full gång med korrektur och mina egna funderingar kring omslagsdesign.

Några saker jag har lärt mig där är att starka färger som rött och orange är ett bra tips för att sticka ut i hyllorna (inte helt ointuitivt kanske) och eventuellt också vita. Mörka omslag funkar bäst för redan etablerade författare. En kort titel är också bra. Boken ska nämligen inte bara vara snygg när man håller den i handen utan även se attraktiv ut i tumnagelformat i nätbokhandlar och streamingtjänster.

Kommunikatör som jag är, är jag naturligtvis också nyfiken på PR-delen. Jag ser i alla möjliga forum hur nya böcker formligen rasslar ut, så det gäller att tänka till om man ska bli upptäckt i floden av författare som hoppas att just deras bok ska finna sin läsekrets.

Hur tänker du när du köper en bok? Är omslaget viktigt? Baksidestexten? Recentioner, rekommendationer från vänner eller något annat?