Höstmys: Dagens bokskörd

Böckerna som kom i lådan beställdes en kväll när jag satt och läste Olof Lagercrantz, njöt av hans språk och hans sätt att beskriva Karin Boye. Jag blev lässugen på en gång och nu är de här.

Vad har Emelie Schepp med saken att göra då? Inget egentligen, mer än att hon har legat på min mentala att-läsalista sedan jag hörde en podd med henne nyligen. Hon berättade att hon som egenutgiven debutant hade sålt 40 000 exemplar! Helt otroligt.

För att en bok ska rälknas som bästsäljande räcker det med 10 000 exemplar, så fyra gånger så många är verkligen hisnande bra. Nu är hon visserligen i PR-branchen sedan tidigare, men jag misstänker att det krävs en sjujäkla bok för att sälja så bra också.

Och nu har jag den i min hand. Den ska läsas.

Så snart jag har gått igenom sista(-ish) korrekturet på min egen bok.

Eller så börjar jag lite, lite. Bara.

Korrektur: ska det vara så himla noga?

“Nja, äntra betyder snarare att man klättrar upp på något, jag skulle föreslå att du istället använder inta i det här sammanhanget, alltså intar gatorna“.

Den vänlige mannen i de tjocka glasögonen stod i dörröppningen och tittade vänligt på mig. Korrekturet på min ledare hade kommit och det var dags för dagens högtidsstund. Att sitta och vrida och vända på formuleringar och hitta rätt nyans för att nå fram till läsaren har alltid roat mig.

På mitt första jobb på en ledarredaktion blev det upphöjt till konst. Tänk att få så fin och kvalificerad feedback på sin text innan den skickas till tryck. Dagligen. Det är verkligen värdigt Universitetsstaden. Finns det fortfarande dagstidningar som gör så, eller nöjer man sig med, förvisso ofta mycket ingående, kollegial feedback och att sedan nöja sig med att leta stavfel och överflödiga mellanslag?

Just nu är mitt manus med arbetsnamnet När världen slocknar på korrektur. Jag är fascinerad över hur mycket som går att justera och förbättra i en text jag har läst säkert 30-40 gånger vid det här laget. Och testläsare och nagelfarande av (mycket sympatisk) redaktör.

Manuset är på totalt 150 000 tecken, gissningsvis ca 130 färdiga boksidor. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har bearbetat varje enskild mening i närheten av så här mycket i mitt liv. Inte ledartexter och övriga artiklar, inte pressmeddelanden, debattartiklar eller ens linjetal till politiker. Definitivt inte en bloggpost …

Jag som är en rastlös person har inte minsta ångest inför att boken ska tryckas utan längtar varje dag tills det är dags. Så visst är det lite segt att fasen från manusutkast till färdig bok är så fruuuktansvärt lång. Men jag är så djupt tacksam för att jag får åka med på det här tåget och för mina suveräna textkritiker, professionella såväl som frivilliga.

Jag har aldrig lärt mig mer om att skriva i mitt liv än jag har gjort under 2020. Alla som vill utvecklas som skribenter i någon form borde skriva en bok.

När världen slocknar kommer ut under hösten

Mitt manus med arbetsnamnet När världen slocknar har antagits av Idus förlag och i skrivande stund är processen i full gång med korrektur och mina egna funderingar kring omslagsdesign.

Några saker jag har lärt mig där är att starka färger som rött och orange är ett bra tips för att sticka ut i hyllorna (inte helt ointuitivt kanske) och eventuellt också vita. Mörka omslag funkar bäst för redan etablerade författare. En kort titel är också bra. Boken ska nämligen inte bara vara snygg när man håller den i handen utan även se attraktiv ut i tumnagelformat i nätbokhandlar och streamingtjänster.

Kommunikatör som jag är, är jag naturligtvis också nyfiken på PR-delen. Jag ser i alla möjliga forum hur nya böcker formligen rasslar ut, så det gäller att tänka till om man ska bli upptäckt i floden av författare som hoppas att just deras bok ska finna sin läsekrets.

Hur tänker du när du köper en bok? Är omslaget viktigt? Baksidestexten? Recentioner, rekommendationer från vänner eller något annat?

Refuserad igen, igen och igen

Man behöver inte ha läst Stephen King’s Att skriva – en hantverkares memoarer för att ha snappat upp att en aspirerande författare får vara beredd på otaliga refuseringar. (Även om det är en bok jag verkligen rekommenderar nämnd målgrupp att läsa. Awesome.) King drämde nämligen in en stor spik i väggen ovanför sitt skrivbord, där han skulle hänga upp alla refuseringar han fick. (Förr i tiden i USA kunde tydligen refuseringsbreven vara på några fler rader än idag, då förlagen översköljs av obeställda manus och oftast kort copy/paste:ar in ett enkelt tack, men nej tack.)

Därför kom mailet från ett av de fem största barnboksförlagen, dagen efter min trettionionde födelsedag som en mycket angenäm överraskning. Tre dagar efter inskickat manus.

Jag såg egentligen inte i detalj vad som stod. Det som etsade sig in i mitt huvud var den enda raden Du skriver jättebra och vi är intresserade. Jag vet inte i skrivande stund vad det kan tänkas leda till.

Men kanske, kanske, kommer jag i framtiden att titta tillbaka på det här ögonblicket och tänka att det var då jag insåg att jag hade potential att skriva böcker. Att bli författare.

Hur skriver man en hel bok?

Tillhör du också dem som alltid har velat skriva? I min dator finns ett stort antal fragment av berättelser och dialoger som jag har skrivit ihop när andan har fallit på. Men hur skriver man egentligen en hel bok?

För mig föll det på plats när jag såg thrillerförfattaren James Patterson berätta i Masterclass hur man bygger upp en struktur för berättelsen. Jag var julledig, på väg hem från några härliga dagar med skidåkning och god mat på Grövelsjöns fjällstation och var full av energi att sätta igång. Och det gjorde jag.

Två veckor senare hade jag en outline över den berättelse som skulle bli min debutbok När världen slocknar.

Vad inspirerar dig?

Man kan också stärka upp sitt case genom att skriva tillsammans med någon som är kunnig inom ett ämne.